Urban mining-initiativ inom EU

Även om det som i dag kallas urban mining förknippas med avancerad teknik och hållbarhetsmål, rör det sig om en företeelse med djupa historiska rötter. I förindustriella samhällen var det en nödvändighet att återanvända material som trä, sten och metall från nedrivna byggnader, eftersom det var så kostsamt att utvinna resurser på annat sätt. Metoden har sedan dess utvecklats till att i dag spela en viktig roll när EU nu arbetar för att ställa om till en cirkulär ekonomi och minska beroendet av jungfruliga råvaror. Fokus inom urban mining ligger numera på att utvinna metaller, betong, trä och till och med sällsynta jordartsmetaller från olika delar av stadsmiljön, till exempel rivna byggnader, infrastruktur och deponier.

Varför är det så viktigt med urban mining?

EU är alltjämt mycket beroende av import av råvaror, vilket gör unionen sårbar ekonomiskt. Med urban mining minskar det här beroendet, i och med att resurser som redan finns i städerna återvinns. Metoden är mindre energikrävande än traditionell resursutvinning och innebär mindre miljöpåverkan i form av till exempel förstörelse av livsmiljöer och utsläpp av växthusgaser. Den ligger dessutom i linje med politiken som bedrivs inom EU för att begränsa användningen av deponier och återvinna bygg- och rivningsavfall. Urban mining utgör också en ekonomisk möjlighet, eftersom det medför nya arbetstillfällen inom återvinning, sortering och sekundär tillverkning. Det kan noteras att liknande metoder har använts i låginkomstländer under lång tid, där insamling av material från rivningsplatser och elavfall ofta är ett viktigt sätt att försörja sig.

Exempel på urban mining-initiativ inom EU

Ett framträdande projekt är Buildings as Material Banks (BAMB), som finansieras genom EU-programmet Horisont 2020. Idén bakom BAMB är att byggnader ska designas så att de även fungerar som förvaringsplatser för återanvändbara material, med användning av materialpass som ger information om var komponenten finns, vilken typ av komponent det rör sig om samt dess kvalitet. Modulärt byggande uppmuntras, för att göra det lättare att återvinna materialet.

Städer som Amsterdam och Köpenhamn är ledande inom återvinning av infrastrukturmaterial. I Amsterdam återanvänds till exempel asfalt, betong och stål från vägar och broar för nya byggprojekt. I samma anda bedrivs projekt inom deponiåtervinning, även kallat ”landfill mining”, där metaller, plast och organiska material utvinns från nedlagda deponier samtidigt som marken kan utnyttjas för andra ändamål. Ett exempel på ett sådant projekt är EU:s Enhanced Landfill Mining Consortium (ELFM). Det finns även urban mining-projekt som riktar in sig på elavfall, till exempel ProSUM, där resurserna i elavfall kartlades i syfte att förbättra återvinningen av kritiska sällsynta jordartsmetaller som behövs för elektronik, batterier och teknik för förnybar energi.

Urban mining främjas av EU:s politik

Urban mining ligger väl i linje med flera EU-ramverk, bland annat ramdirektivet om avfall, som betonar vikten av återvinning och återanvändning, särskilt av bygg- och rivningsavfall. Handlingsplanen för den cirkulära ekonomin syftar till att integrera återvunna material i nya produkter, medan råvaruinitiativet främjar säker och hållbar tillgång till resurser av avgörande betydelse. Dessutom ger miljöanpassad offentlig upphandling incitament att använda återvunna material i offentliga projekt, vilket stimulerar efterfrågan på resurser utvunna genom urban mining.

Framgångshistorier och innovationer

Amsterdam utmärker sig som ledande inom urban mining, med särskilda hubbar där insamlat material som trä och stål förvaras och säljs för återanvändning, vilket stöder stadens ambition om en cirkulär ekonomi. Även Finland har anammat urban mining, och i synnerhet Helsingfors, där material som återvunnits från avvecklad infrastruktur återintegreras i lokala industrier. Framsteg inom sorteringsteknik, till exempel automatiserade system, har också inneburit en revolution för effektiviteten, då material numera snabbt kan identifieras och separeras från rivningsavfall. Det går att dra en parallell mellan de här innovationerna och metoder i låginkomstländer, där manuell insamling och återvinning av material länge har varit vanligt förekommande, om än inte med samma formella stöd.

Utmaningar med urban mining

Trots den stora potentialen finns det betydande utmaningar i samband med urban mining. Det är tekniskt krävande att utvinna material av hög kvalitet från blandat eller förorenat avfall, särskilt i äldre byggnader. Kostnaderna för utvinningen överstiger ofta kostnaderna för att använda jungfruliga material, mycket på grund av att marknadens efterfrågan på återvunna alternativ fortsatt är låg. Luckor i politiken som bedrivs på området och otillräckliga incitament utgör ytterligare hinder för att urban mining ska användas på bredare front, samtidigt som bristen på detaljerad information om materialen som kan utvinnas i stadsmiljö gör det svårare att ta tillvara dem. Dessa hinder kan kontrasteras mot informella system i fattigare regioner, där en utbredd insamling av material sker men säkerhetsnormer och miljöskyddsåtgärder ofta saknas.

Framtiden för urban mining i EU

Urban mining har alla förutsättningar att växa i takt med att regelverken utvidgas och tekniska framsteg sker. Bland nya trender märks användning av AI och IoT för att spåra material och urban mining-kartor för att optimera resursåtervinningen. Starkare offentlig-privata partnerskap förväntas leda till ännu mer omfattande initiativ, och lärdomarna som kan dras från historiska och informella återvinningsmetoder kan ge värdefulla insikter.

Urban mining hjälper inte bara EU att uppnå sina mål för miljön och den cirkulära ekonomin, utan visar också att städer kan agera som centrum för hållbar resursförvaltning. Genom att utnyttja potentialen hos material som redan finns i stadsområden kan EU minska sitt beroende av importerade råvaror, dra ner på utsläppen och bidra till att bygga en mer motståndskraftig och hållbar ekonomi.